Vem
vill egentligen läsa om vad som står på andra
människors personliga hemsidor?
Naturligtvis ger det författaren något som lättar på
hjärtat, inte till en eller två nära vänner utan
vem som helst av fem miljarder som av misstag eller långvarigt sökande
finner just den sidan. Av någon outgrundlig anledning har det alltid
fascinerat mig, det är socialt oacceptabelt att visa sin kropp som
den ser ut till människor, men att blotta sin själ tyder på
starkhet, (eller kanske dumhet), även fast det är så väldigt
mycket svårare att göra. Samtidigt har det även alltid
varit oacceptabelt att "tjyvkika" på andra människor
utan deras vetskap, på deras liv, som en "a peeping tom".
Men visst finns det människor vi inte vill ska se våra sidor?
Det är nog därför dom flesta hemsidor är så
tråkiga, dom ger inte en riktig insikt i någons själ,
eller delar med sig av erfarenhet av livet, från en subjektiv och
annorlunda synvinkel.
Så
här blottar jag mig, lite grann ivarjefall.
(Eller är det bara pretentiöst?)
Who
really wants to read what's on other people's personal home
pages? Naturally it gives the author some sort of satisfaction to open
up, not to one or two close friends, but to just about anybody out of
five billion people who from diligent searching or just a mistake reaches
just that page. For some unknown reason, I have always been fascinated
by the fact that it is socially unacceptable to show one's body the way
it is to people, but to open up one's soul is a sign of strength, (or
maybe stupidity), even though that is so much more difficult to do. At
the same time it has also always been unacceptable to be a "peeping
tom", observing other people's lives with them not being aware of
it. But of course there are people that we don't wish to stumble upon
our pages? That's probably why most home pages are so boring, they don't
give a true insight into somebody's soul or try to share experiences of
life, from a subjective and different point of view.
So
here I'll flash myself, a little anyway.
(Or is this just pretentious?).